1. John Lennon: Imagine. Ursprungligen på LP-skivan Imagine från 1971. Själv har jag låten på samlingsskivan Lennon Legend från 1997. Det är mycket mer texten än musiken som väcker de starka känslorna i mitt bröst varje gång jag hör denna låt. Funderingarna kring hur vår värld skulle kunna vara. Föreställ dig bara om...
Men alla förändringar i omvärlden börjar med förändringar av oss själva, så det är bara att sätta igång. Lennons enkla och uppriktiga framförande harmonierar hundra procent med textens budskap om fred och enighet i världen. Helheten blir denna klassiska konfektbit som man väljer ur lådan för att njuta av den - om och om igen.
2. Cat Stevens: Where do the Children Play. Ursprungligen på LP-skivan Tea for the Tillerman 1970. Cat Stevens texter brukar vara så innehållsrika att egentligen skulle de inte behöva sjungas. Men när man en gång har hört musiken finns det ingen återvändo; man måste ha bäggedera. Rösten är så förtrollande och den grekiska rytmen så levande. Och tillsammans blir detta en odelbar helhet som gör att man sluter sina ögon och börjar drömma om amfiteatern i Mykene, om oraklet i Delfi, om templen på Akropolis, om gyllene sandstränder och blågröna våger...
Och plötsligt så står man där i sin dröm och dansar längs guldstranden, antagligen med självaste Zorba!
3. Åsa Jinder: Av längtan till dig. Från CD-skivan Folkmusik på svenska 2001.
Det var skivan i sin helhet som förtrollade mig; jag tappade all uppfattning om både tid och rum och svävade i min salighet varje gång jag lyssnade på den - alltså ungefär fem gånger om dagen det första året efter att jag fick den av min svägerska. Huvudinstrumentet är nyckelharpa som riksspelmannen Åsa spelar med stor känslighet, inlevelse och skicklighet. Både musik och texter är som balsam för själen. Detta är en prisbelönt skiva. Och låten "Av längtan till dig" låg länge på den svenska topplistan. Och den sjöngs så klart på Lars och mitt bröllop. Vad annars?
4. Egill Ólafsson: Det brinner. Från CD-skivan Tifa Tifa ("Ticka Ticka")1991.
Huset brinner i låten och jag brinner också - till aska. Musiken och texten, framförda av popartisten Egill och operasångerskan Diddú, bränner mitt hjärta tills skönhetens tårar rinner ner på mitt bröst och släcker lågan. Åtminstone kyler ner den. Och på detta viset har det varit sedan jag hörde låten första gången. Jag älskar att spela den högt och låta den röra vid mina känslor; skaka dem, vända upp och ner på dem, låta dem flyga dit de vill varje enskild gång. En sak är klar; eldtungorna i denna låt sträcker sig hela vägen ner till hjärtats rötter.
5. Louis Armstrong: What a Wonderful World. Jag har låten på en samlingsskiva med titeln Ástin ("Kärleken") från 1993, men den är naturligtvis mycket äldre än så. Den har det gemensamt med de andra låtarna på denna favoritlista att den fyller mig med en obeskrivlig känsla av skönhet och gör mig oändligt glad. Den får mig att sväva omkring i lyckans himmelska höjder på min själs vingar. Tål dessutom att spelas gång på gång. Trots att låten åldras med mig är den evigt ung och hänryckande. Armstrongs röst så full med kärlek, full av liv och texten i sig en kärleksdikt till hela världen. Förtjusande!
6. Lisa Ekdahl. Hennes första CD-skiva från 1994. Omöjligt att nämna endast en låt som favorit, utan det blir nog minst fyra; Vem vet, Öppna upp ditt fönster,
I tveksamhetens tid och Jag bara vet. Förutom Abba var Lisa Ekdahl nog den första svenska skivan som jag lyssnade på från A till Ö. Lars skickade den till mig efter att vi hade träffats på fjällvandring på Island. Och så satt jag och lyssnade på den gång på gång och försökte förstå mig på texten. Och misslyckades. Och så berättade jag för Lars. Och då satte han sig ner och lyssnade på låtarna om och om igen tills han fick ihop texterna och skickade till mig. Och då kunde jag sjunga med. Och slå upp i ordboken och lära mig svenska. Och så blev Vem vet "vår låt".
Som också sjöngs på vårt bröllop. Vad annars? Den handlade ju om ödet. Om att det vara "en saga i sig" att vi mötte varann.
7. Ragnheiður Gröndal: Ást ("Kärlek"). Från samlingsskivan Ástarljóð (med åtskilliga artister) 2003. Texten (av Sigurdur Nordal) värmer både hjärna och hjärta, men musiken framförd av Ragnheidur gör att man känner ännu mer värme och ljus i sitt bröst. Jag har hört att denna låt nu sjungs på vartannat bröllop på Island. Det förvånar mig inte. Själv nöjer jag mig med att spela den till frukost. Trots det flödar den hela vägen ut till min näsa och haka, ut till mina fingrar och tår. Och min inlevelse blev inte mindre efter det att jag hittat ett brev från min dotter, Sunna, under min kudde, där hon hade förändrat kärleksraderna i texten till ett bekännande av sin moderskärlek. För vad kan möjligen vara av större värde för en mor? Frågar en som inte vet.
8. KK og Ellen: I think of Angels. Från CD-skivan Gleðifólkið ("Glädje-människorna") 1995. Musiken är himmelsk, texten är själva himmeln och framförandet för lyssnaren dit upp till molnen. Man får inte bara gåshud av att lyssna, utan även gratis vingar och gloria ovanför huvudet. Det är skönt att sväva i de ljusblåa vidderna och skicka vackra tankar till alla dem man håller kära, både i den påtagliga världen och den opåtagliga. Sedan landar man mjukt på ena benet och går med fjäderlätta steg genom resten av dagen in i kvällen och natten. Utmaning: Lyssna på låten varenda morgon!
9. Abba: I have a dream. Från LP-skivan Voulez-Vous 1979. Drömmar är början
till allt. Man tänker på dem, till och med drömmer om dem, föreställer sig hur de kommer i uppfyllelse - och gissa vad; ofta så gör de just det! En ljuv melodi, texten full av optimistisk tro på livet och tillvaron. Jag har alltid varit förtjust i Abba, just på grund av låtarnas optimism och glädje. Jag minst när jag var tonåring och blev utskälld för att jag gillade Abba. Det var nämligen inte på modet. Detta (tyvärr) litegrann enligt de oskrivna isländska lagarna; alla ska bete sig likadant. Men... jag stod på Abbas sida och gör det än. Dessutom är jag ganska stolt över det.
10. Nazareth: Love hurts. Ursprungligen på LP-skivan Hair of the Dog 1975.
Som du kan se på min favoritlista, så är jag ingen stor rock-beundrare. Denna låt älskar jag dock - trots smärtan som texten bebådar. För mig känns både arrangemanget och framförandet som rock, men egentligen är detta än underbar ballad som svävar som rök in i ens märg och ben och biter sig fast. Jag lyssnar helst på låten när jag är ensam hemma, inte minst när en häftig storm rusar i mitt känsloliv. Så sjunger jag med av hela mitt hjärta. När jag skrikit så mycket att min röst blivit helt hes, så fortsätter jag med mitt liv, för jag vet ju att kärleken har olika former, och en utav dem är smärtan och en annan är glädjen, en är gråt och en annan skratt...
Du kan gå in på www.allmusic.com för att få veta mer om dessa låtar - och faktiskt alla andra...
UPP
