1. Världens ljus ("Heimsljós"). Halldór Kiljan Laxness 1939-40.Tilldelades Nobelpriset i litteratur år 1955. Egentligen är detta fyra böcker; Världens ljus, Sommarlandets Slott, Skaldens hus och Himmelens skönhet. Jag gillar bäst de två sista. Det är mycket mer böckernas poetiska stil än händelseförloppet som fångar mig. I bok fyra finns det ett stycke som skulle kunna vara en fristående dikt.
"Den vackraste blomman, den lever på ett dolt ställe...". Detta stycke är det vackraste prosastycke jag någonsin läst. Det räcker för att boken ständigt finns i mina tankar och värmer mig om hjärtat. "...Hela dagen tänker man på den. När man sover, så drömmer man den. Man dör med dens namn på sina läppar."
2. Karitas - utan titel. ("Karitas - án titils"). Kristín Marja Baldursdóttir 2004. Nominerades till Nordiska rådets litteraturpris år 2006. Denna bok läste jag i sol och sommarvärme på en gyllene strand vid ett blågrönt hav i Kroatien. Berättelsens kalla vindsvepar och steniga ofruktbara natur fich mig dock på ett ögonblick att flyga iväg ut i norra Atlanten, och landa i Islands karga landskap där levnadsvillkoren förr i tiden var oerhört svåra. Generitoner av isländska valkyrjor fångade hela min uppmärksamhet; deras kamp för livet, deras kärlek och konst. Till råga på allt detta den ljuvliga stilen - på en gång poetisk och vass, som en blandning av mild sunnanstorm och råkall nordanvind. Mina vänner lyckades inte kommunicera med mig förrän jag hade läst ut boken och nödlandat i verkligheten igen. Boken utkom i svensk översättning år 2006.
3. Medan natten lider ("Meðan nóttin líður"). Fríða Á. Sigurðardóttir 1990. Tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 1992. Omgivningen är en sjukhussal, tiden endast en natt. Men i detta knappa rum och tid finner man berättelser om några generationer starka isländska kvinnor i den iskalla och oroväckande naturen på Hornstrandir (längst norrut på Vestfjordarna). Jag minns inte berättelsen längre, men jag minns fortfarande hur den höll mig fången i min egen tankevärld som för mig blev lika verklig som livet utanför mitt huvud. Antagligen ännu verkligare. Jag känner att jag vill läsa boken igen och sedan ta mig för tredje gången upp till de fridlysta Hornstrandir med berättelsen i mitt hjärta...
4. The Secret Life of Bees. Sue Monk Kidd 2006. Vi reser till Södra-Karolina år 1960-70 och får lära känna den moderslösa 14 år gamla Lily, samt den färgade kvinnan Rosaleen som blir hennes nya mamma. Rasismen är stenen som välter igång själva berättelsen, men bokens röda tråd är dock inte hat, utan kärlek, hemma hos bi-bönderna och systrarna May, June og August, som hyser Lily och Rosaleen på deras flykt. Detta är en berättelse om kärlekens och förlåtelsens helande, skriven av konstnärlighet och intuition. Bins surrande tillsammans med berättelsens doft, visdom och ande svävar över en länge efter det att ögonen har mottagit den sista punkten. Denna bok tar alltså inte slut, den lever vidare i alla ens vidöppna sinnen.
5. Universums änglar ("Englar alheimsins"). Einar Már Guðmundsson 1993. Tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 1995. Denna bok är en dröm. Inte bara en dröm om fyra hästar, där den fjärde hästen beter sig underligt, snubblar, faller och dör. Utan en dröm i verkligheten - en obeskrivlig och oförglömlig upplevelse. Stilen är humoristisk och sorglig på en gång. Berättelsen lika skämtsam som den är allvarsam. Handlar om sinnessjukdomens skuggor som inte försvinner oavsett om man tänder eller släcker alla universums ljus. Det värsta är kanske att man aldrig kan veta vem som är sjuk och vem som är frisk. Boken är tillägnad författarens döde bror.
6. Flicka med finger ("Stúlka með fingur"). Thorunn Valdimarsdóttir 1999. En historisk roman som händer på södra Island. Handlar om en ung flickas öde. Flickan överlevde en ravin tack vare sitt finger som hon lyckades hålla upp ur snön. Handlar om hennes liv i ett samhälle som fortfarande är färgat av klassernas olika levnadsvillkor. Handlar om kärlek och sorg, om högmod och trofasthet. Väl skriven, spännande och inflytelserik. Dessa tre saker är allt jag begär av en bok - jag behöver inte mer för att försvinna in i litteraturens lycksaliga värld. Översattes till svenska år 2004.
7. Guds barmhärtighet. Kerstin Ekman 1999. Första boken i trilogin Vargskinnet. Väl skriven; vackert språk. Det uppskattar jag. Ändå vet jag vad som gjorde störst intryck på mig. Det var de två olika världarna som möttes. Berättelsen sker i norra Sverige. I den möts Samernas och de andra svenskarnas livssyn, stadsbornas och landbygdens olika seder, de bildades och obildades olika vanor, samt mäns och kvinors olika sätt att tänka och reagera. Konflikterna och kulturkrockarna är många mellan gamla tiden och den nya. Skogar, sjöar, snö och kyla färgar dock alla dessa människoliv, för människan är en del av naturen. Kerstin Ekman har tidigare fått Nordiska rådets litteraturpris (Händelser vid vatten).
8. Århundradets kärlekssaga. Märta Tikkanen 1978. Även om jag är en beundrare av och själv skriver poesi är detta den enda diktsamlingen jag läst från början till slut. Dessutom fler än en gång. Det säger allt om boken, tycker jag. Varje gång har jag känt samma njutning, samma intresse och nyfikenhet för människans inre. Man kan nog säga att boken är en enda lång dikt - en diktroman. Det är nog också det som tilltalar mig. Huvudtemat är kärlek; saknaden av den, sökandet efter den. Formen är en människas nakna samtal med sig själv och andra människor om allt detta - och mycket mer.
9. Inte ett enda ord. Heinrich Böll 1983. Tilldelades Nobelpriset i litteratur år 1972. Denna bok läste jag första gången på isländska när jag var drygt 20 år gammal. Jag förstod med det samma att jag var en av jordklotets rikaste människor. Jag läste den igen på svenska för några år sedan och förstod igen hur stora mina rikedomar är. Jämfört med det unga paret i denna tyska efterkrigsroman. Men även formen tilltalade mig mycket. I boken turas de två huvudpersonerna om att berätta om sitt liv i första person; i det ena kapitlet berättar den unge mannen, i nästa kapitel tar hans unga hustru över. Läsaren får därför bådas synsätt och kan sätta sig in i bådas tankar och känsloliv, medan de själva endast har tillgång till sitt eget. Ett mästerverk!
10. Advent ("Aðventa"). Gunnar Gunnarsson 1976. En berättelse om vilsegående får i snöoväder i den isländska vildmarken uppe på höglandet. Om fårvaktaren Benedikt som riskerar sitt liv när han söker efter fåren under själva adventen. Det är inte bara denna äkta isländska omgivning med sin karga natur och sitt urdåliga vinterväder som hänför mig, utan även magiken som Benedikts sökande i dessa farliga omständigheter innebär; hans trofasthet, soliditet och viljestyrka.
Man upplever starkt hur både får och människa är delar av naturen - och hur naturen är en del av dem. Berättelsen ökar ens hopp och tro på sig själv, på livet och på hela människosläktet. Jag brukar läsa boken varje advent. Boken skrevs ursprungligen på danska, då författaren bodde flera år i Danmark. Den översattes första gången till isländska år 1939. Vet inte om den finns på svenska.
UPP
