I klädkammaren
Åt höger
en varm vinterblå tröja av fuktig fårull
fagert broderad med röda tungor
som sträcker sig upp mot bröstet
den vita sjalen ett drivande isflak på vidöppet hav
lukt av fjällgräs
bild på månen
himmelsk beröring
smak av jord
flygande skrattmåsar i stora flockar
på strandbrädden de kraftiga vågornas omslutande brus
Jag
Åt vänster
en lång kjol i sommarblått siden
tunt som slöjan mellan liv och död
det solgula bältet ett streck av blommande raps
som dras mellan svartvita betande kor
i böljande landskap
vindens eviga sus i ömt värkande öron
en hel skog med skator
skrattande de också
fast på ett främmande obegripligt sätt
Klädkammarens
höger vänster
höger vänster
och mitt
i all villrådighet
Jag
står naken mellan höger och vänster
en torr tall ensam på tunet
oskyddad av bark eller barr
tröja eller kjol
Hur ska en människa leva länge som bara kan visa
hälften av det ljus
hon innerst inne bär?
* Draumey Aradóttir, TMM 2, 2006
Fem stenrösen
Ditt skratt följde mina fotsteg
och tillsammans röjde vi väg uppför berget
tills toppen var nådd
Solens sista strålar
bredde gyllene nattmössor över de två glaciärerna
smekte ömt våra fötter
och de fem stenrösena
Fem dagar
Fem nätter
Jag står på kanten
och spjärnar emot den öde stigen som steg för steg
för mig ner i smärtans skuggiga klyfta
där forsen förseglar saknaden
men när dagen gryr ekar skrattet
i mina öron igen:
livet är till för att levas
* Draumey Aradóttir, Fem stenrösen på kärlekens stig, 2003
Sjöfärd
Långa diktfria dagar
leker din andedräkt sötast
i mitt hår
dina läppar ritar mig ett nattlinne av salt
handflatorna fäster planeter
på grönblåa välvningar
svärdfisk
Långa diktfria nätter
fördas vi tillsammans
genom de starka strömmarna
två växande vågor
i rufsigt hav
* Draumey Aradóttir, Den blå handduken, 2002
Bergsbestigning
En gång för länge sedan trodde jag
att livsvandringen innebar att besegra
det egna fjällets topp
alldeles ensam och utan minsta stöd
men när jag träffade dig vid fjällets fot
förstod jag att själva vandringen är segern
och att äventyret handlar om att vandra
två tillsammans
* Draumey Aradóttir, Fem stenrösen på kärlekens stig, 2003
Lyckans fågel
Du vek din fågel
jag vek min
Din simmade längs en rak linje
mot bordkantens horisont
min flög utan skepnad flera varv
ut genom fönstret
upp till månen där en kanin
gjorde sitt nattbo i hans glädje
Tranan är lyckans fågel
säger origamins mästare
Lyckan går sina egna vägar
* Draumey Aradóttir, Den blå handduken, 2002
Lek
Följ med mig ut i skogen
lek med mig
men förlöjliga mig inte
Man lär så länge man lever sägs det
men jag vill inte
vill inte veta
känna
kunna
utan leka:
leka ofta mycket och av hela mitt hjärta
så länge jag lever
och du
Följ med mig ut i skogen
göm mig känn igen mig
känn hela mig alltid
helt och hållet
säg bara inte
att man lär av att leka
* Draumey Aradóttir, Fem stenrösen på kärlekens stig, 2003
Fånge
Jag är fånge i kärlekens nät
runt anklarna gröna glaskulor
som klingar ihåliga
när jag frågar om lekens slut
ljusa dagar och svarta
färgar minia kläder randiga
min älskades personnummer
inbränt i min panna
Jag är fånge i kärlekens fallskärm
på en gång tyngre och lättare
än någon annan dröm på jorden
* Draumey Aradóttir, Fem stenrösen på kärlekens stig, 2003
Rackartyg
Är din syssla Amor
då endast en lek med pilar
där det viktigaste är
att träffa människor rakt i hjärtat
och få så många poäng som möjligt?
Var hämtar jag extraliv?
* Draumey Aradóttir, Fem stenrösen på kärlekens stig, 2003
Badkar
Dina ord fyllde ett badkar
stora
djupa
och varma
vi badade i dem båda två
Dagen då det blev översvämning
var det redan för sent att lära dig
att skruva åt kranen
min röst hade redan drunknat
i ordflötet
* Draumey Aradóttir, Fem stenrösen på kärlekens stig, 2003
Tillfällen
Jag visste inte
att jorden är lärdom och himmeln livet
att vi är två stjärnor på en ständig vandring
mellan vinterns motgångar och vårens vidder
inte förrän jag stack upp mitt huvud
ur sökandetts skoningslösa jordmån
- sökandet efter mig själv
och insåg att gult inte alls var gult
utan endast en av alla gula nyanser
inte förrän jag grävde en tunnel
upp ur sökandets dyrköpta jordmån
- sökandet efter livet
och insåg att jag både hade upptäckt
och tappat tillfället
Fast ändå inte...
vi är stjärnor på en ständig vandring
* Draumey Aradóttir, Fem stenrösen på kärlekens stig, 2003
Förhinder
Alla människor har sina historier
att försona sig med och förena
– sina berättelser att lyssna till.
Ingen slipper undan att möta sig själv
med frågor.
Jag möter mig.
Men det dröjer länge
innan jag vågar fråga
öppna barndomens gröna grind
och slingra mig ut
ge mig iväg till främmande länder
med drömmarna som kompass
fruktan som min följeslagare.
Jag tycker mig se var min väg framträder
men jag följer den inte
mina fötter fjättrade
vid djupt sjunkna minnesstolpar
är ständigt i vägen för varandra.
hjärtformade handflator täckta med
taggtrådens blödande sår.
Natt efter natt sitter jag i enrum
och samtalar med fladdrande skugga
som ilar in i mörkret var gång
jag försöker omfamna den.
Vintervindens lågmälda sång
klär mina drömmar i sömnighet
en efter en.
Följeslagaren stöter mig i axeln.
I kompassens glas en gammal spricka
som hindrar min färd.
Alla människor har sina historier
att försona sig med och förena
– sina kompasser att se på.
* Draumey Aradóttir, GARDAR XXXVII (Samfundet Sverige-Island), 2006
Rekord
Vi är oense om allt
utom vår kärlek
till varandra
Stjärnorna sätter världsrekord
i spjutkastning
diskuskastning
pajkastning
Vi tittar stillsamma
i var sin stol
var sin värld
emellan oss kärleken
ett rekord i sig
* Draumey Aradóttir, Fem stenrösen på kärlekens stig, 2003
Följe
Det gör inget
om vi inte sköljer upp på samma strand
om skären skymmer vår sikt en stund
bara du vill vara nästa våg bakom mig
och följa mig över havet
* Draumey Aradóttir, Fem stenrösen på kärlekens stig, 2003
Ett ord - fem bokstäver
Ett ord
kan bestå av fem ihåliga bokstäver
fem vidöppna dörrar
och ändå visa sig vara så djupt och mörkt
att det inte går att tränga sig igenom
Ett ord
kan ha makten att sudda ut en personlighet
som ett fult pennstreck
eller ett dåligt skämt
Jag har mött en människa
vars lykta slocknat
sett livets imma upplösas i en spegel
hört glädjens rytm saktas ner
sakta så
sakta
Vidöppna dörrar
fem tysta sinnen
fem överflödiga nycklar
Språk
Fem ihåliga bokstäver
och en människas slocknande lykta
* Draumey Aradóttir, GARDAR XXXVI (Samfundet Sverige-Island), 2005
UPP
