Envishet är den visdom som varje människa förser sig med för att belysa sin livsväg. Samvete är den visdom som männniskor har kommit överens om är den enda vettiga vägvisaren. När ens envishet och ens samvete stångar varandra bits samvetet i bröstet.
Vänskap är att flyga med kärlekens blåa vingar, kärlek är att flyga på vänskapens röda vingar. De som står fast med båda fötter i vanans land och inte tillåter sig att hänföras av blåa och röda fåglar kommer aldrig att lyfta.
Romantiken har fler liv än både katter och hundar. Ingen hundrackare vet jag som plötsligt dött så ofta som den ömkliga romantiken, ingen katt vet jag heller som lika ofta och oväntat stått upp från döden.
Jägare måste ständigt slå klorna i ett nytt villebråd för att övertyga sig själva om vad de är kapabla till. Att ständigt skylta med detsamma går inte, för naturligtvis ruttnar villebrådet på deras axel - om det inte blir rätt behandlat.
Livet är ett flöde. För att kunna flöda med livet är lyckosammast att kasta sig ut i strömmen och låta den leda sig in i oväntade händelsers strömvirvlar, upp på stora och små äventyrsholmar och mot kärlekens blommiga åbankar. Att slåss emot strömmen på grund av ens egna eller andras idéer, påbud och förbud är att förneka sig själv livet.
Romantiken är månens syster. När ingen anar bryter den sig fram ur vardagens moln och öser magiskt sken över dem som är vakna - trots att de låtsas som de sover...
När vi föds är rummet och tiden allt vi har. Alla får vi rummets tre dimensioner och tiden som den fjärde för att leva och röra oss i. Alla får vi lika många timmar på dygnet, lika många dagar i veckan, veckor i månaden och månader per år. Från det att vi blir myndiga individer och fram till livets slut väljer vi var vi är och till vad vi använder vår tid. Varje gång vi säger att vi inte har tid till något smyger vi därför ut genom uppriktighetens bakdörr.
Lycka är att lämna sin kroppsliga gestalt i en heltäckande känsla av skönhet och glädje över att finnas till. Lycka är stunder då man inte längre känner sitt skinn, utan blir ett med sina angelägenheter i andan. När man i andan färdas in mot sin innersta kärna och samtidigt ut i oändlighetens vidder.
Att bära ansvaret för sitt liv, för sin lycka, tillväxt och utveckling, är varje människas viktigaste uppdrag. Enbart hon själv kan i vartenda ögonblick av sitt liv skapa sitt välbefinnande med sina tankar om sig själv, händelser och andra människor hon möter. Att säga att andra sårar en eller gör en arg är därför att gå i någons ledband och ge upp sin lycka.
Språk är tankarnas grund, tankar väcker känslor, känslor bestämmer hur vi mår och det avgör helt och hållet vad vi lyckas göra med vår utbildning - allt det vi tillägnat oss och tillåtit att förändra oss, så att vi blir mer människa och mindre djur än innan.
UPP
